saragartner.blogg.se

Idag börjar den sista handlingen och packandet av den inlånade backpackerryggsäcken inför resan ut i fält.

Det har tagit mycket längre tid än jag trott, och förra veckan hade jag peppat och var på väg ut, men föll på mållinjen i en maginfektion och feber. Men nu är den tiden över och förhoppningsvis är det bara friskhet som väntar nu. Jag packar ned mina naturpiller i necessären och förbereder mig mentalt.

 

Imorgon bär det av ut i fält med centrum för mänskliga rättigheter, Fray Bartolomé de las Casas, som är uppkallat efter den spanska prästen, som började argumentera för att urfolk också var människor och hade ett mänskligt värde, läs mer om honom i mitt tidigare blogginlägg ifrån förberedelsekursen på Sida: http://saragartner.blogg.se/2015/february/tio-svenska-dagar-och-tillbaka-till-den-mexikanska-vardagen.html

 

Efter att ha samlats en grupp på nio personer på Frayba, under plåttaket med de stora regndropparna dundrande mot plåten och åskan mullrande långt bort, blev vi uppdelade i grupper. Frayba arbetar utefter principen att många urfolk hör av sig till dem och efterfrågar närvaro av observatörer. Det handlar ofta om att de blivit hotade om att bli tvångsflyttade, hotade till livet eller sabotage mot deras grödor eller andra övergrepp ifrån mexikansk militär på deras territorie. Igår hade två Zapatistbyar hört av sig om att det fanns en spänd stämning och upprepade hot emot dem, och att de ville ha observatörer på plats för att öka tryggheten. En av byarna består av ett fåtal familjer som nu hotas till livet, eftersom de bor på en plats som ligger naturskönt och vackert,som den mexikanska staten vill använda för att skapa turistattraktioner. Deras by ligger precis vid en flod i skogen, och andra delar av området används till turistnäringen som ger stora intäkter, vilket är anledningen till att de hotas. 

 

 

Vi är en grupp på 6 personer som kommer att resa dit tillsammans för att vara där i 15 dagar. De andra observatörerna är i 25 års åldern och hälften kommer ifrån Brasilien och de andra ifrån Belgien och Frankrike. De verkar trevliga och vi kommer nog lära känna varandra ordentligt efter att ha bott ihop i 15 dagar.

Vi kommer att bo på ett förfallet hotell vid floden, som ligger i den lilla Zapatistbyn. Klimatet är varmt och fuktigt med någon regnskur på dagen. Det finns rejält med myggor, så myggnät och myggmedel är en prioritet att ha med sig. De gulliga observatörerna som arbetar för Kristna Fredsrörelsen här i San Cristobal lånar ut myggnät och hängmatta och allt som behövs ute i fält till mig. De har också kommit med många bra tips inför min fältstudie som jag är mycket tacksam för. Särskilt som myggorna alltid har älskat mig av någon anledning. Resan tar ungefär sex timmar med buss och på vägen kommer vi att stanna till för att köpa med oss all mat.

 

Dieten de kommande 15 dagarna kommer främst bestå av majstortillas, bönor, ris, tonfisk, pasta med tomatsås och havregrynsgröt och en och annan grönsak ur burk. Kort sagt, mat som inte behöver förvaras i kylskåp. Zapatisterna är glada över att vi kommer, och en av kvinnorna bakar tortillas till observatörerna varje morgon. Vi tar med majsmjölet så bakar hon. Matlagningen kommer att ske enkelt över eldstad, men ved har de samlat ihop till oss för att underlätta och brasan är igång nästan hela tiden. Jag tror det kommer att bli en fin tid med många intressanta möten.

 

Nu har jag laddat med rejäl frukost inför dagens fixande och packande:

 

Vår uppgift som observatörer är också att dokumentera kränkningar mot mänskliga rättigheter, som vi ska sammanställa i en rapport och överlämna till Frayba. Utöver det kommer jag att ha mycket fokus på att lära känna särskilt kvinnorna i familjerna, för att lära mig hur vardagslivet för Zapatistkvinnor ser ut, vilket är temat för min Mastersuppsats. Jag ser framemot tiden i fält. Mobiltäckningen i fält kommer att vara väldigt begränsad, så från och med imorgon blir jag okontaktbar tills den 7e maj, när jag är tillbaka i fina San Cristobal igen.