Mat, besök och skype med Kazakhstan
Kategori: , Allmänt, FN & New York
Nu börjar verkligen kylan komma hit till New York och dagarna blir kallare och kallare. Inte så mycket regn och inga minusgrader ännu, så jag hoppas fortfarande jag ska klara mig i höstjackan, eftersom vinterjackan inte fick plats i resväskan. Träden har fortfarande många färgglada löv kvar. Vi har hunnit med lite promenader i Central park och några besök på Metropolitan museum också, där man kan gå hur länge som helst.
Dagarna passerar fort här och ändå känns det som vi bott här länge. Det känns som en evighet sedan vi hoppade ur taxin i den fuktiga hettan i Bronx i slutet på augusti.
Senaste tiden har vi varit ute mycket och ätit på olika ställen. God mat ifrån alla världens håll och kanter, visst blir man bortskämd med utbudet som finns här. Igår åt vi mexikanskt med räkceviche och guacamole tills vi storknade. Det är hög kvalitet på det mesta man äter ute här i Greenwich och också höga priser.
Det får mig att fundera över skillnaden som finns mellan olika delar i New York när det gäller mat. Mat är verkligen en klassfråga här, både prismässigt och innehållsmässigt. När vi bodde i Bronx den första tiden minns jag att vi ofta var på jakt efter en god cappucino eller någon fräsch sallad. Det var omöjligt att hitta och såldes inte alls i den delen av Bronx där vi var. När vi frågade fick vi svaret att ville vi ha cappucino eller sallad fick vi åka till Manhattan. Vi njöt av mycket mexikansk prisvärd mat då, men vid sidan av det var majoriteten av maten billig fast food, typ dunkin donuts med friterade donuts eller friterade chicken nuggets eller flötiga diners. Stora skyltar gjorde reklam för 5 dollars kycklingnuggets med pommes frites i jättebehållare. Det är billigt med friterad fast food här, den dåliga maten stöttas ekonomiskt. När man kommer till västra delarna av Manhattan får man däremot frågan om man vill ha både äggula och äggvita i sin grönsaksomelett, eftersom kolesterolet i äggulan anses dåligt av de hälsosamma. Det blir två extremer av skalan. Här i Greenwich finns flera mataffärer där vi handlar, med mycket fräscha grönsaker. Men en broccoli kostar cirka 5 dollar (drygt 35 kronor) och en paprika över 20 kronor. Att handla fräsch mat som man lagar hemma blir dyrare än att köpa take awaymat. Ju mer grönsaker desto dyrare. En hamburgare på ett fast food ställe och en bit rå broccoli kostar ungefär lika mycket. Och det medför såklart att de med sämre ekonomisk status lättare blir överviktiga eller får sjukdomar kopplat till hälsan. Och då behöver de köpa dyra mediciner för sin diabetes eller andra sjukdomar. Det blir en ond cirkel och grönsaker blir någonting svårtillgängligt och främmande för många. I Bronx gick vi en dag förbi en ekologisk marknad med lokala bönder som sålde sina grönsaker. Där fanns också en grupp kvinnor som utbildade andra kvinnor i hur man ska tillaga grönsaker på ett enkelt och gott sett för att förbättra hälsan i familjen. Ett bra gräsrotsinitiativ, men om hamburgare är billigare än en broccoli, så kommer mat fortfarande att vara en klassfråga här.
Vi har också precis haft besök ifrån mina bröder Simon och Jonathan och Simons flickvän Hanna. Väldigt trevligt och många goda middagar och promenader runt i staden. Jag tog ledigt två dagar också, så det kändes verkligen som en minisemester. Vi fokuserade mycket på mat vi också, och åt italienskt, japanskt och mexikanskt. Vi avslutade med den japanska middagen sukiyaki som vi har som tradition i familjen att alltid i äta tillsammans under hösten. Det är en stor gryta med god buljong som man kokar i en gryta på bordet, sen lägger man i kött, svamp, glasnudlar och tofu som får koka en stund, och äter det med ris och ett rått ägg som man doppar allting i. Väldigt gott. Vi var nöjda och verkligen roligt att få ha dem på besök.
På FN rullar det på, mycket handlar om att skapa outlines, eller strukturer för kapitel som ska skrivas för FNs årsbok. Vi får researcha bland beslut och resolutioner som tagits i Generalförsamlingen och Säkerhetsrådet. Arbetet är intressant men ibland lite enformigt. Då kliar det i benen på mig. Då är det roligt att få jobba med andra projekt också vid sidan av. Jag har fortsatt arbeta med appen på Kazakh och för några veckor sedan hade vi ett skypemöte med en man som har satt ihop ett team i Kazkhstan, för att få till programmeringen och översättningen av appen. Han har arbetat helt ideellt på sin fritid med det. Under mötet som vi hade ville han inte sätta på kameran på skype, eftersom han satt i en av sina döttrars sovrum och inte ville att vi skulle se röran där. Han hade också sällskap av sin jakthund Vicki som inte riktigt ville låta honom vara ifred under mötet. Han var väldigt ambitiös med arbetet och inom några veckor kan FN appen lanseras på Kazakh.
Vi har också några praktikantkollegor ifrån Kina, som ville att vi andra praktikanter skulle ställa upp i en video för att önska deras vän som skulle gifta sig lycklig bröllopsdag. Vi fick repa in olika kinesiska fraser som handlade om att önska dem ett stabilt liv med vissa överraskningar och en söt framtid. Sen spelade vi in, de var väldigt nöjda med vårt uttal sa de och gjorde tummen upp. Väldigt trevliga tjejer.
5 veckor kvar här i New York och på FN innan jag flyger ned till Mexiko för jul och nyårsfirande med Rommel och familj.
Ta hand om er så hörs vi!
