Lemonad och FN
Kategori: , Allmänt, FN & New York
When life gives you lemons, make a lemonade finns det ett uttryck som säger. Jag tror att jag har blandat ihop min lemonad av händelserna de senaste veckorna nu. Varje citron har pressats ur och de senaste dagarna har gett mig socker och is att blanda ut den med. Nu kan jag njuta av min kalla och fräscha lemonad medan jag knyter ihop de sista trådarna här i denna fina, hektiska och intensiva stad.
Det började med att Rommel flög mot varmare breddgrader och att jag fick en förkylning. Den övergick till influensa med hög feber som kom och gick, men höll mig sängliggande i nästan två veckor. Under samma period handlade bedragare upp mitt csn via mitt bankkort som jag fortfarande hade hemma i plånboken, två olika gånger. Det resulterade i att jag första gången blev hämtad av två stora polismän, som körde mig till polisstationen för att göra en anmälan. Det blev en lång kväll på stationen, som ägde rum samma kväll som stora demonstrationer mot polisbrutalitet i centrala NY. Därefter gick jag till läkaren och fick luftrörskatarr konstaterat och utskriven antibiotika. 300 dollar (drygt 2300 sek) för en 5 minuters konsultation och 80 dollar (drygt 600 sek) för en antibiotikakur. Om det fanns någonting jag saknade med Sverige då så var det svensk sjukvård och saker som högkostnadsskyddet. Utan sjukvårdsförsäkring här vägrar många läkare att behandla människor och rätt till sjukvård blir en fråga om klass och inkomst. Jag är lyckligt lottad som har en sjukvårdsförsäkring ifrån Universitetet.
Nu är jag på benen igen och har återfått energin och min tid på FN i New York börjar närma sig sitt slut. Det är många blandade känslor, vemod, värme, lite ledsamhet, lättnad och ett viss mått stolthet. FN är en väldigt speciell arbetsplats. Om du vill läsa mer specifikt om vad min avdelning gör, the Yearbook Unit, så läs gärna vidare på engelska här:
Informationsavdelningen, som jag arbetat på är en del av Sekretariatet, som förenklat sett, är en stödfunktion till Generalsekreterare Ban-Ki Moon. På Sekretariatet kallas alla som arbetar för international civil servants, och är politiskt och religiöst neutrala och bundna till att arbeta för uppdragsgivarna. Uppdragsgivarna eller målgruppen för arbetet på Sekretariatet är FNs 193 medlemsländer. Det är en utmaning att arbeta med att informera om FNs alla verksamhetsområden och händelser i världen på ett sätt som gör att alla 193 medlemsländer är nöjda med vad som skrivs. FNs Årsbok, som jag arbetar med, skildrar alla händelser under ett visst år över hela världen med fokus på olika områden som fred och säkerhet, ekonomiska och sociala frågor och mänskliga rättigheter.
Den senaste tiden på praktiken har jag tillsammans med en annan praktikant, fått uppdraget att skriva ett kapitel om Fred och Säkerhetsfrågor rörande Europa. Första delen av kapitlet jag skrivit handlar om konflikten mellan Armenia och Azerbaijan i Nagorno Karabakh, som är ett gränsområde i konflikt. Det är en utmaning att på ett politiskt neutralt sett skildra alla brev som bägge länderna skickat till Generalsekreteraren, som rör varandras uppförande i konflikten. Det handlar också om att sammanfatta rapporter som Generalsekreteraren skrivit angående konflikten och återberätta dem på ett kortfattat men neutralt sätt. Den andra konflikten jag skildrat i Årsboken är konflikten på Cypern, mellan Grek-cyprioter och Turk-cyprioter och hur utvecklingen sett ut där under året. Konflikten ska skildras med kortfattad narrativ text som ger en kontext till varför FNs Säkerhetsråd bestämde sig för att förlänga FN styrkans närvaro två gånger under året, och vad som låg till grund för beslutet. Att skriva texter för Årsboken är en utmaning, men oerhört lärorikt och spännande.
Vad har jag då lärt mig under min tid på FN? FN som arbetsplats har många styrkor. Först och främst är FN en organisation som arbetar för sina medlemsländer. Det betyder att de fokuserar på att ha representanter ifrån alla medlemsländer som arbetar där, och att arbetsmiljön är multikulturell med människor med många olika bakgrunder. Det ger en intressant arbetsplats och många olika perspektiv, som är någonting som jag ofta kan sakna på svenska arbetsplatser. FN har 6 officiella medlemsspråk och 2 arbetsspråk (Engelska och Franska). Att få växla mellan språk är någonting som jag trivs med, det aktiverar även vissa delar i vår hjärna som är nyttiga att använda. Min engelska har också blivit ordentligt putsad och uppgraderad, både i tal och i skrift.
Samtidigt är FN en hierarkisk arbetsplats. Kompetensen på FN är enorm, och FN lockar till sig många begåvade och ambitiösa människor med ett starkt driv. Det finns starka rutiner och former för hur man arbetar, som ibland kan kännas skrivna i sten och fyrkantiga, vilket kan skapa frustration. Det gör också att det är svårt att påverka arbetssättet. Jag tror att arbetsplatsen i sig är dynamisk på grund av människorna. Å andra sidan finns det en tydlighet i vart man ska och varför. Det finns tydliga krav på de som arbetar här, och utbildning mot sexuella trakasserier och kring integritet som alla, även praktikanter får genomgå. Det finns en stor respekt för alla på arbetsplatsen och en nolltolerans mot diskriminering som ger få gråzoner. Det trivs jag verkligen med. Jag har också haft tur att hamna på en varm, öppen och supertrevlig avdelning med mycket humor. Att få göra sin praktik på FN ger många erfarenheter och nya perspektiv. Och det ger en möjlighet att lära känna många fantastiska människor.
