saragartner.blogg.se

Besök av Noam Chomsky och praktikantkompisar

Kategori: , Allmänt, FN & New York

 
Förra veckan fick vi besök av Noam Chomsky en dag. Han kom för att prata om Israel-Palestina konflikten och hur han ser på en möjlig lösning. Eftersom det var ett så stort intresse fick han prata i den nyligen renoverade Generalförsamlingen, för att alla skulle få plats. Noam Chomsky är en väldigt erfaren och vis man och pratade varmt för palestiniernas situation och lyfte Sveriges agerande att erkänna Palestina som en legitim stat som ett gott exempel på vad resten av världen kan göra för att få till en fredsprocess. Att Sverige som första Västeuropeiska land erkänt Palestina var stort för många, och under frågestunden nämnde både Sydafrikas delegat och andra det. Om fler länder i Europa följer efter Sverige så kommer vi närmre fredsförhandlingar, sa Noam Chomsky och Palestinas delegat höll med. Chomsky var starkt kritisk till USA och Israels agerande och berättade att när han tidigare kritiserat USA och Israel hade han blivit dödshotad och behövt ha polisbeskydd. Under den senaste tiden har situationen förändrats, sa han och den yngre generationen i USA ifrågasätter starkt vapenexporten och vart deras skattepengar går till. Han avslutade med att säga att han inte trodde på en tvåstatslösning, som många andra talar varmt för. Han trodde istället på ett enat land, där palestinierna ska få civila och medborgerliga rättigheter, så som skedde i Sydafrika när apartheidsystemet föll. Men han såg det som långt tills en försoningsprocess var möjlig, men tyckte att resten av världen skulle trycka på nya fredsförhandlingar genom att erkänna Palestina. Att lyssna på honom var verkligen inspirerande och uppfriskande, han har även stor humor och värme som person. Det var också mäktigt att sitta i Generalförsamlingen på något sätt. 
  
 
Dagarna och veckorna går fort här, och snart har jag hunnit med hälften av min praktiktid här på FN. Skrapan börjar börjar kännas mer och mer välbekant och säkerhetskontrollen varje morgon har blivit vardag. Den senaste tiden har jag jobbat med att uppdatera en app som min avdelning Yearbook Unit utvecklat. Appen heter United Nations Observances och är till för att uppmärksamma alla de dagar som FN beslutar att skapa för att uppmärksamma olika grupper eller sätta ett speciellt fokus på något särskilt. Det handlar om bland annat internationella kvinnodagen, Världsdagen för Downs syndrom, Världsvattendagen, Noll diskrimineringsdagen mot människor med HIV Aids, Världsdagen för avskaffandet av den transatlantiska slavhandeln och dess offer och Världsdagen för Poesi. Appen berättar om dagen på alla FNs officiella språk (Engelska, Franska, Spanska, Kinesiska, Ryska och Arabiska). Nu har min avdelningen också fått bra kontakt med en översättare ifrån Kazakstan, och därför fått översättningar på Kazachiska som jag fick i uppgift att uppdatera appen med. Det handlar om att skapa mer tillgänglig information på fler språk, för att nå ännu fler människor. Eftersom min kunskap i Kazachiska är väldigt begränsad minst sagt, fick jag uppfinna knep för att kunna se att jag fått med all text: Ok tänkte jag, meningen börjar med ett typ av stort segel och slutar med en typ av sjöstjärna, då har jag fått med all information.
 
Här nedan ser ni en av de vackraste platserna på FNs högkvarter, den blommande rosenträdgården vid East river.
 
 
Vi har blivit tighta tillsammans vi fyra praktikanter på avdelningen som umgås tätt varje dag. Från vänster Frank, Hazel, jag och Robin.
 
 
Frank kommer ifrån Italien, men har vuxit upp i San Fransisco och flyttade också nyligen till New York. Hazel är ifrån London och Robin kommer ursprungligen ifrån Växjö men är stockholmare sen ett tag tillbaka. Det är roligt att ha en bra och fin grupp att jobba och bolla saker med. Vi har också infört speciella kaffeveckor, där en av oss tar med en stor påse kaffe per vecka till praktiken. På så sätt kan vi laga vårt eget kaffe. Då slipper vi det vattniga kaffet i cafeterian.
 
Som jag skrivit om tidigare är boende tufft här, och jag är lyckligt lottad som hittat en liten egen lägenhet att bo i tillsammans med Rommel. Även om vi kämpar mot någon kackerlacka här och där. Varje dag springer en liten mörkbrun kackerlacka fram någonstans. Men jag får vara nöjd att det är mitt enda boendeproblem. Frank som hyr ett rum i Harlem fick nyligen ett brev hem med hot om vräkning, eftersom hans hyresvärd inte betalat hyran på flera månader. En annan dag kom ytterligare ett brev om att snart stänger de av elen. Hans hyresvärd har gjort sig omöjlig och vägrar betala, så igår stängde de av elen hemma hos honom. Som tur är har han gasspis och varmvatten, men ingen el till kylskåp eller något ljus alls. Han löste det genom att köpa en pannlampa som han sätter på sig innan han går in genom sin ytterdörr. Sen lagar han mat och läser böcker med pannlampa, och letar med ljus och lykta efter ett nytt rum att hyra någonstans. Hazel bor i ett vardagsrum i Harlem och blev lovad att de skulle sätta upp en vägg till rummet när hon flyttade in i augusti. Sedan dess har hon fått ägna sig åt att ringa och spåra leveransen av väggen flera dagar i veckan. Tydligen skulle den köras ifrån San Fransisco, genom hela USA till New York. Hennes hyresvärd var inte så noga med när den kom fram. Nu fick jag precis en bild på hennes nya vägg som just kommit fram efter en lång resa.