saragartner.blogg.se

 

Patricia är en intressant person, som ständigt gör avtryck för kvinnors rättigheter i Mexiko. Hon är utbildad journalist och arbetar för tillfället på sin doktorsavhandling på CESMECA, där jag också studerar för tillfället. Hennes doktorsavhandling handlar om kvinnlig representation i lokala medier. Hon har intensiva ögon och svart lockigt hår och nära till skratt. Å andra sidan är hon också en stark person med stark karaktär, och ingen man vill bli ovän med heller. Jag följde med henne in på ett café och hon beställde vad hon var sugen på, en öl och en nutellapaj. Sedan skrattar hon och ögonen glittrar, de här två saker passar ju egentligen inte alls ihop säger hon. Men jag är sugen på både choklad och öl, så då får det bli så.

Jag har hört hennes namn, Patricia Chandomi, av många personer. Hon är en omtalad person. Av vissa har hon kallats radikal feminist, vissa verkar se henne som en manshatare och andra pratar om henne med stor respekt. Hennes namn är omtalat här och väcker många känslor. Regeringen ogillar henne, men låter henne hållas och konstigt nog, censureras hennes radioprogram inte alls. Hon har skapat en liten lucka, där hon kan uttrycka sina åsikter och prata om kvinnors rättigheter och kvinnor som utsätts för våld helt fritt. Men vi börjar från början.

Patricia Chandomi är utbildad journalist och har alltid haft fokus på kvinnors rättigheter i Mexiko. Hon arbetade som frilansjournalist och ville visa hur kvinnors verklighet ser ut bortom svarta rubriker och korta notiser om ännu en kvinna som avlidit på gund av våld, i många fall ifrån en närstående person. Hon blev mer och mer engagerad i ett fall, som handlade om en ung kvinna som fängslats eftersom hon tagit livet av sin far. I media hängdes hon ut som ett monster. Patricia ville skildra henne som en människa, och började göra efterforskningar kring fallet. I hennes efterforskningar hittade hon att kvinnan blivit sexuellt utnyttjad av sin far sedan liten, och att hon fött en liten flicka som resultat av övergreppen. När hennes far började förgripa sig på även hennes dotter, klarade hon inte mer utan tog en yxa och avrättade honom. Ingen media hade överhuvudtaget täckt denna delen av hennes historia, och Patricia skrev ett långt reportage om det. Reportaget nekades utav alla redaktioner, hon fick höra att det inte var ett objektivt reportage, att hon inte var en riktig journalist för att hon tog ställning för kvinnan. Att journalisternas roll handlar om att alltid vara objektiva och att hennes reportage var ett aktivistreportage och inte professionellt. Efter att ha blivit nekad av alla medier hon tagit kontakt med, gav hon upp. Men hon ville att historien skulle spridas, så hon publicerade hela reportaget på sin facebooksida. Det fick enorm spridning och delades och delades på sociala nätverk. Det skapades en hastagg på twitter och många började engagera sig i fallet. Efter påtryckningar tog kvinnans fall upp igen i rätten och hennes straff förkortades och tidsbestämdes. 

 

Många journalister vände henne ryggen, och kallade henne aktivist. Hon själv säger att om det jag skriver inte har något syfte att påverka samhället, vad tjänar då min journalistik till? Om jag inte får ta ställning för de vars röster inte hörs, vad är det då för nytta?

 

Efter den första spridningen av reportaget såg hon hur mäktiga de sociala nätverken verkligen är, och engagemanget hon kunde skapa genom att sprida kvinnors historier, som annars inte hördes. Hon berättade att hon började kalla sig för facebookaktivist och fortsatte sitt arbete. Kvinnor började skriva till henne på facebook och berätta om övergrepp de blivit utsatta för. Hon bestämde sig för att fortsätta. Hon fick höra om ett fall om en kvinna som fängslats nyligen. Hennes brott var att hon, gravid i 8e månaden, hade ramlat och fått missfall. Hon arbetade i en bar många timmar om dagen, och bodde i ett litet rum ovanpå. En kväll när hon slutat klättrade hon uppför den branta trappan och ramlade. Hennes barn i magen på 8 månader avled av fallet. Hon anklagades i domstol för abort, och fick fängelsestraff på många år. Abort är olagligt i Mexiko. Jag tänker på hennes situation och hur utsatt hon måste ha kännt sig, och smärtan över att ha förlorat sitt barn och sedan dömas till fängelse.

Patricia började sprida hennes fall på sociala medier, och fick ett enormt gensvar ifrån allmänheten återigen. Kvinnans fall lyftes upp till prövning igen i domstol, och hon frikändes helt.

Patricia berättar att hon nu fått sju kvinnor ur fängelse, genom att lyfta upp deras fall på sociala medier, och skapa uppmärksamhet som gör att fall tillsist återupptas i domstol. Sju kvinnor har på grund av hennes engagemang idag fått sin frihet tillbaka.

Efter framgångarna fick hon för drygt ett år sedan kontakt med en radiokanal som erbjöd henne ett radioprogram. Programmet heter Prata med Pati Chandomi, och i varje program bjuder hon in speciella gäster för att prata om kvinnors situationer i Mexiko, om våld, om preventivmedel, hbtqfrågor med mera.

 

Den feministiska rörelsen i San Cristobal vill inte låta henne vara med i deras arbete. Där är hon inte välkommen eftersom hon lever i ett heteronormativt äktenskap med en man och hon har två barn, i den rörelsen är bara lesbiska kvinnor välkomna, säger hon. Uppdelningen inom feminismen skapar problem, och elitismen utesluter vissa eftersom de följer normen. Hon suckar när hon berättar det, jag kan väl inte hjälpa att jag är hetero och har man och barn säger hon, är inte det viktigaste att sträva efter kvinnors rättigheter tillsammans. Men det finns många konflikter också inom den feministiska rörelsen berättar hon. Kommunisterna gillar inte Zapatisterna, feministerna gillar inte de heterosexuella kvinnorna och helt plötsligt skapas konflikter. Istället för att förena krafterna gentemot det som verkligen behövs. 

Erfarenhet ifrån Zapatiströrelsen
______________________________________________________________________________________________

Patricia och hennes man har också arbetat mycket med Zapatisterna genom åren, och hon är kritiskt inställd emot många Zapatistsamhällen. Vi pratade om min studie tillsammans och hon skakade på huvudet. De vill inte ha in oss akademiker, sa hon. De vill inte att vi ska få se allt elände som de har skapat. De har sagt nej till stöd ifrån regeringen och ska vara helt självständiga. Var ska de få finansieringen ifrån? Zapatismen är inte lika het längre, och allt internationellt stöd som de fick ifrån internationella NGOs när Zapatismen var på modet, har börjat försvinna. Internationella NGOs stänger ned eller flyttar sin verksamhet till andra länder. De tänker att nu finns det ingen konflikt här längre och tar med sig sitt stöd.

Men hur ska Zapatisterna kunna arbeta för kvinnors rättigheter om de inte ens har mat på bordet? Alla är undernärda och barnen har ingenting att äta, och om de inte har sina grundläggande behöv fyllda, så kommer de inte kunna leva efter sin ideologi om ett jämställt samhälle. Jag och min man stöttade ett Zapatistsamhälle, men efter ett par år kickade de ut oss och ville inte ha stöd av oss längre. Min man jobbar på ett statligt universitet och jag med statlig radio. De vill inte ha någonting att göra med någon som har något som helst att göra med någonting som är statligt. De föredrar att deras kvinnor och barn går undernärda än att ta emot något stöd ifrån någon som har något med staten att göra, sa hon och skakade på huvudet. Deras organisation är superhierarkisk, och några av oss kritiserade dem, eftersom det fanns mycket problem. Då blev vi kallade förrädare, sa hon. Det finns korruption i deras organisation också, en massa pengar har försvunnit, stöd de fått ifrån internationella NGOs som ska gå till folket har gått till en enskild person. Men om någon kritiserar ledningen utesluts de. Det är en intressant studie du ska göra, och jag tycker absolut du ska fortsätta att hitta sätt att komma in i ett zapatistsamhälle och göra din undersökning. Men tro inte att de lever efter sin ideologi, sa hon med eftertryck.  

 

Patricia, hatad av många och älskad av många får ta emot hot, framförallt av män till de kvinnor hon stöttat och hjälpt. Hon är också utesluten ur många journalistiska kretsar och kallas för social aktivist, och att hon inte är någon riktig journalist utan aktivist. Radikal och manshatare? Jag har svårt att se det, själv tycker jag att hon ger en röst till dem som inte har en i dagens samhälle. Hon är tuff Patricia, och jag tror att hennes arbete har skapat en ny våg av social aktivism. Och jag tänker att om någon student läser det här så skulle det vara ett superintressant ämne för en uppsats. Själv fortsätter jag att slita med min egen uppsats om kvinnors rättigheter inom Zapatiströrelsen. En ny möjlighet har öppnat sig, och om alla bitar faller på plats kanske kanske jag är på väg ut i fält inom de närmsta två veckorna. Håll tummarna så hörs vi snart igen! 

 

 PS. För er som vill veta mer om Patricia kan ni gilla hennes Facebooksida och radioprogram "Platicando con
Patricia Chandomi". DS.