saragartner.blogg.se

Idag är redan starten på tredje veckan på min praktik på FN. Jag börjar vänja mig vid att gå ned höger till metron varje morgon, dra igenom mitt metrokort och småspringa nedför trappan där det står Downtown Manhattan. Om jag har tur kan jag knö mig ner bredvid någon på metron på någon av de två hårda gråblå bänkarna vända mittemot varandra och känna pustarna av kyla ifrån airkondition. Vissa av mina medpassagerare sover med hörlurar sittande på tåget, andra är i fullgång med att diskutera högljutt med varandra och de tredje balanserar mobilen med ena handen och en papperskopp med takeaway kaffe i andra.

Det värsta man kan göra någon här är nog att stå helt still mitt i flodvågen av människor, promenera långsamt på trottoaren eller ställa sig att fota någonstans där många människor passerar. När metron fick stopp en dag på väg till praktiken steg paniken i vagnen och alla började stirra sig omkring med flackande blick. Svetten började rinna ifrån blanka pannor och temperaturen steg några grader. Från högtalaren bad föraren "I beg you all to be patient", ha tålamod allihopa. Under några minuter började alla prata med varandra och förenades av rädslan att bli fast i underjorden. Men efter en kvart kunde vi alla torka svetten ur pannan och fortsätta morgonen som vanligt. Allt går så fort här, tempot är rasande och det gäller att följa det för att hinna med vågen av människor. New York är en fantastisk stad på många sätt, det finns verkligen allting här. Men tempot suger musten ur en emellanåt. Då är det skönt att kunna återvända till ett lugnt rum med fönster med lite färg.  

 

Praktiken på FN är väldigt intressant, jag får verkligen lära mig en massa varje dag. Jag praktiserar på en avdelning som heter Yearbook Unit, där FNs årsbok skrivs och sammanställs. Arbetet handlar till stor del om att göra research bland officiella FN dokument kring vad som hänt specifikt under ett specifikt år inom ett visst område för att kunna presentera en korrekt och samlad bild över FNs arbete över hela världen och på strategisk nivå. Det ger en en inblick i hur FN arbetar, vilka beslut man tagit, vilka fokusområden som prioriteras och hur utvecklingen i världen sett ut. Jag praktiserar tillsammans med tre andra praktikanter, Robin, Hazel och Frank.

Vi har alla fått ett särskilt avsnitt som vi får researcha kring för att sammanställa ett skelett till kapitel som sedan ska redovisas i årsboken. Årsboken används som referensverk globalt sett av alltifrån akademiker, medlemsländer, ambassader till media och andra som arbetar på FN. 

Jag arbetar med kapitlet om kvinnors rättigheter och framväxten av UN Women  under 2011, som är ett särskilt FN organ för att lyfta kvinnors rättigheter och arbeta för en mer jämställd värld på olika plan. Det kan handla om hur man ska implementera strategier för att få fler unga tjejer att kunna gå i skolan, få fler kvinnor på högre positioner inom FN eller i samhället i stort eller hur man kan skydda kvinnor och barn som är extra utsatta under väpnade konflikter. Vi får också volontärarbeta på olika intressanta seminarier och events på FN. En förmiddag förra veckan var vi med som assistenter när 15 utländska journalister ifrån Iran, Libyen, Algeriet, Kurdistan, Etiopien, Colombia och Afghanistan med flera utbildades i kring hur man kan använda sig av FNs årsbok online för att hitta fakta. Superinspirerande människor verkligen, som alla brann för att skildra utvecklingen kring mänskliga rättigheter i sina länder och göra sina röster hörda även där pressfriheten är begränsad. 

Min avdelning består av en massa trevliga människor med olika bakgrunder och jag har medarbetare ifrån alla världens hörn. Blandningen av människor och språk är verkligen skön här och respekten och gemenskapen är grundstenen för FN känns det som. Det är verkligen en styrka att arbeta på en blandad arbetsplats med många olika perspektiv och sköna människor.

 

 

I förra veckan träffade jag en trevlig glad liten man vid kaffeautomaten som glatt presenterade sig som Yassir Arafat. Han skrattade till lite och ryckte på axlarna och frågade, hur lång tid tror du det tog mig att få visum här egentligen? 6 månader! Och när de intervjuade mig skrattade de själva och sa att jag måste förstå att det tar lång tid det här, eftersom jag är en väldigt känd person. Han skrattade till igen. Jag är född i Bangladesh men tog min examen på KTH i Stockholm i Sverige fortsatte han, jag studerade lite svenska också när jag bodde där. Nu har jag jobbat här på FN i New York i 7 år. Vi kanske kan käka lunch någon dag ihop tillsammans? Och så gick det till när Yasir Arafat bjöd ut mig på lunch. 

Idag har vi fått gå en guidad tur runt FN byggnaden och fått höra ännu fler historier kring FNs arbete och se byggnadens historia. En bit av Berlinmuren står som ett minne och blickar ut mot floden tillsammans med ett antikt traditionellt monument ifrån Kina. Vi fick också höra historier kring hur World Food Program jobbar med ett program som heter fyll koppen i vissa utsatta regioner. Varje barn får en röd plastmugg när de kommer till skolan, som sedan fylls med välling eller ris och bönor som de får som frukost varje morgon när de kommer. Sedan fyller de den vid lunch igen. Och för de unga tjejerna så får de ett extra paket mat när de slutar för skoldagen som de kan ta med sig hem till sin familj. På så sätt går fler barn i skolan, när föräldrarna inte behöver oroa sig för om de ska kunna få ihop till mat eller inte. Det hjälper också fler tjejer att fortsätta gå i skolan även i områden som har få resurser. Det gynnar hela samhället på lång sikt och ger fler barn utbildning. Mer sånt!